ÄNTLIGEN ETT SPINNINGPASS. Efterlängtat. yes :)

Där kom den. första advent. Har väntat lääänge. Nu är det dags att ta fram julnerverna, julkänslorna, julsinnet? Ja ni vet.

Och äntligen kom det lite julmys i stan också, julskyltning idag. Eller, ja det skulle vara det. Men alla tält och bord med goda bakverk och grisfötter eller vad man nu säljer flög åt alla håll. Det är ju såklart att det ska komma klass 3 varning på stormjävlen just i dag. Man står där och försöker hålla den varma drycken kvar i pappmuggen, samtidigt som man ska dra lugghelvete ur ansiktet, samtidigt som små tanter springer runt och jagar deras små saker som vinden tog i förbifarten OCH de utklädda tomtarna försöker dela ut godis till alla barn samtidigt som dom måste hålla i lösskägget och tomteluvan. Det blårser inte lite. Det stormar mycket.
Jävulskt kul.

Såklart ska det komma någon. Såklart ska det vara någon som kommer.
 Jag står där och hulkar när jag äntligen tagit mig uppför sista backen. Det var läääängesen jag tränade tills jag spydde. Händer nästan aldrig. Om jag inte ätit nyligen. Nu var allt bra, världens skönaste joggpass. Så fort det känns bra måste jag alltid dra ut det lite till, tills det inte blir bra. Och där stod jag och spotta och fräste. Det kom i princip bara vatten men fan vad äckligt det är. Och såklart kommer det en hurtig liten pensionär som håller på glo ögonen ur sig. Går så långt på andra sidan spåret man bara kan. Hennes stavar gick i ett, medans hon själv trampa i luften. Nästan så hon ramla in i blåbärsriset typ. Må man behålla stoltheten tänkte jag och loskade världens grabbloska och sa TJENA! Trodde faktiskt inte att hennes ögon kunde bli större genom dom där flaskbottnarna till glasögon, men jo det blev dom.