I drömmarnas land

Att blogga på lektion kanske inte är det mest respektfulla. Men om ögonen känns som bly och dreglet börja rinna i mungipan är det väl ändå bättre att det ser ut som att jag gör något iallafall. Alla sitter med sina älskade laptops och klinkar, men vem vet om dom antecknar av föreläsarens små viktiga, eller om dom uppdaterar statusen på fb?
Idag är en sådan dag där jag kan blinka till efter ca 40 minuter och undra vem som står där och vad pratar han om? Då får man som vanligt en fråga, och frågan besvaras med något lamt som kan passa till allt. Det är trist, men det går alltid hem.
Kvällen kommer bestå av djupa suckar och trötta ögon över papper och böcker. Inga böcker som i små söta romaner.
Bert börjar kolla mig nu, bäst att se väldigt intresserad ut.
En kaffe på det här så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0